Ordet aikido skrivs på japanska med tre tecken (合気道) och kan översättas: "den harmoniska kraftens väg", "vägen till harmoni med livskraften" eller "vägen till harmonisk anda". Aikidons tekniker är baserade på cirkulära rörelser som delvis kommer från svärdskonst, och på att aldrig konfrontera energi. Man strävar efter att aldrig möta kraft med kraft, utan att lägga sin kraft till den andres och därigenom uppnå harmoni. Därför spelar storlek och fysisk styrka liten roll i aikido.

Teknikerna är framförallt kast- och grepptekniker, samt vapentekniker med bokken (träsvärd) och jo (rundstav). Större delen av träningen utförs parvis, där man turas om att göra teknikerna på varandra.

Det är sällan de som börjar träna aikido för att lära sig slåss, som fortsätter att utöva aikido av den anledningen; det går mycket fortare att lära sig sparka och slå, än att utföra aikidotekniker, dock är Aikido effektivt som självförsvar. Trots att aikido i många avseenden tränas som en självförsvarskonst, talar man inte om motståndare utan om partner.

Liksom i de flesta japanska budoarterna har man graderingar. Detta är ett sätt att manifestera sin utveckling genom ett prov (gradering) som belönas med examen (grad). Svartbältesgraderna kallas dangrader, och graderna under detta för kyugrader. I de flesta klubbar i Sverige bär man som kyugraderad vitt bälte ända fram till svartbältesgraderna. I Sverige varierar det vid vilken grad man får börja bära hakama, vida svarta eller mörkblå kjolliknande byxor. Inom Aikikai så är det tredje kyu som gäller.

Kyu-grader räknas uppifrån och nedåt. Man börjar alltså med en kyu-grad med sjätte kyu, medan första kyu är den högsta kyugraden. Dan-grader räknas däremot uppåt; 1:a dan, 2:a dan och så vidare.